rrebeccamariaa

fine, det var förra vintern men ändå. orden ni sa till mig sitter ändå kvar.
ord är ord, men ord för mig är mer än ord.
det är ord som får mig att tänka, må dåligt & bli mindre o mindre & det är där min osäkerhet satte igång som mest. jag har såklart förlåtit er, men ingen förstår verkligen hur jag känner mig.
för det ända som snurrar i mitt huvud är hur värdelös jag är, varför ens lever jag? och en jävla massa annat.
jag tog åt mig allting så jävla hårt.
jag låg och grät så jävla mycket den månaden att ja inte kunde gråta på ca 5 månader..
jag förlät er pga att det var bara ni som gjorde mig hel.
men ibland undrar jag fan varför.
jag kunde lämnat er bakom mig.
men nej.
JAG ÄLSKAR ER.

- skriver inte ut allting -